Jag tänkte brief'a mitt år 2013 lite. Varför vet jag inte. Jag är ensam och har inga planer förens klockan fem kanske.
2013 böjade med att jag jobbade heldag. Spenderade nyårsafton nykter och det var lite deprimerande (blir alltid tyst och tråkig när jag är nykter bland fulla människor). Lärdomen jag tar ut av det är att det är aldrig värt att tjäna lite extra pengar i utbyte mot en rolig kväll. Det kanske låter töntigt, men man vet ju aldrig hur många såna tillfällen man får. Jobba kan jag ju göra jämt. I januari blev jag vegetarian!
I februari skickade jag in min ansökan till Dublin Business School. Utan att tänka efter egentligen, jag bara gjorde det. Mestadels för att jag var trött på vardagslivet i Tranås. I februari färgade jag även håret rött. Det var assnyggt men höll två tvättar. Fan.
I mars började jag min sista LIA-period på Cloetta. Här försvann mitt liv i 10 veckor, i ett berg av jobb, godis, ångest, pendlande och ännumera jobb. Det enda jag gjorde utöver detta var att plantera diverse plantor. Detta var skitnajs, och jag är ganska ledsen över att jag inte hann se chillin blomma. Hade inte jättekul helt enkelt.
I april var jag fortfarande på Cloetta, men fick en uppfriskande fläkt i form av finbesök av mina fina gamla klasskamrater Jasmine och Oscar. Vi bodde på hotell i Linköping i två nätter och shoppade, åt mat, drack alkohol och mös <3.
Vi hade även en reunion med de andra tjejerna i klassen. Första gången vi träffades sen studenten. Ännumera mys.
I maj var jag fortfarande på Cloetta och hade absolut inget liv. Jag festade en hel del, för att kompensera min tråkiga vardag. I maj blev det även vissa sommardagar, då vi åkte båt en del. Julius och Emmy fyllde år och detta firade vi ute i solen. (SER SÅ SJUKT JÄVLA AWESOME UT PÅ BILDERNA, TA MIG DIT) I maj fick jag även antagningsbesked från DBS. Yay.
I juni tog jag äntligen examen och kunde härmed säja hej till ett normalt liv igen. Är det något jag lärt mig av dessa 6 månader på Cloetta så är det LÄGG INTE DITT LIV PÅ KOLLEKTIVTRAFIK.
På grund av att jag inte hade haft tid att jobba de föregående månaderna var detta en mycket fattig sommar. Vi reste ingenstans med andra ord. Istället la jag min tid på att jobba. Trots detta hade jag nog mitt livs bästa sommar!
Juli gick till en början ut på att jobba, för att sedan vara ledig innan flytten. Jag älskade att jobba i hemtjänsten. Pensionärerna blev lite som ens vänner och med vissa kunde man verkligen prata om allt (utan at bli oprofessionell såklart). Jag skulle såå gärna vilja jobba en dag bara för att säga hej till alla, men jag är lite rädd för att se vad som har förändrats.
Jag jobbade min sista dag i hemtjänsten, fick en bukett rosor, många kramar och lyckönskningar. Usch, nu blev jag lite emotionell och vill tillbaka, hah. Det bästa med att jobba i hemtjänsten är friheten, tacksamheten och det sociala utbytet. Ni ska bara veta hur många fantastiska livsberättelser jag fått berättat för mig.
Juli och augusti gick ut på att träffa så många vänner som möjligt och spendera all tid med att ha det bra. Jag var helt ledig i fem veckor och det var fantastiskt. Jag puttade iväg tanken på att jag skulle flytta för att det var så overkligen. Jag levde i någon slags bubbla. Denna bubbla var så himla konstig när man tänker efter. Jag förberedde mig inte alls på vad som komma skall. Allt jag visste var att jag hade ett flyg bokat och en lägenhet att åka till. Detta kanske var mitt sätt att hantera en stor förändring, att ignorera, hah.
Den 19 augusti åkte jag och Julius till Linköping för en sista dag och natt tillsammans innan jag tog morgontåget till Arlanda. Även här ignorerade jag det faktum att jag skulle flytta ifrån allt. All denna ignorans gjorde morgonen den 20 augusti hemsk. Jag hetsgrät från det att jag vaknade tills jag kom till Arlanda. Allt blev verkligt så himla fort och jag hade inte förberett mig överhuvudtaget.
Vi landade i Dublin och blev upphämtade av vår landlord som körde oss in till Dublin och till lägenheten. Är sjukt tacksam över detta!
Den kommande vecan var vi lediga, innan vi påbörjade en 3 veckor lång engelskakurs. Här märkte jag att tjejen jag bodde med var helt olik mig och vi klickade inte alls. Inte så att vi bråkade, men jag tyckte bara hon var så tråkig. Negativ och såg ingen mening med någonting.
I september hade vi en vecka ledigt mellan engelskakurs och skolan, då jag åkte hem för att fira Mats som fyllde 50 stolta år. Här bestämde sig min flatmate att hon ville flytta hem. Jävla mes. Jag blev så sjukt arg och frustrerad så det är inte ens värt att börja skriva om detta.
Som tur var hittade jag en ny sambo inom loppet av två veckor. Under dessa två veckor mådde jag jättedåligt och ville flytta hem. Att vara ensam har aldrig funkat för mig.
Skolan började och jag träffade en massa folk från diverse länder. Skitkul. Åkt på resor, fikat, ätit, festat, dansat och pluggat.
Tiden har gått så jävla fort och nu sitter jag här. Har lämnat in tre av höstens uppsatser och det är en vecka till jul. Att flytta hit har varit jättejobbigt inte bara för mig, men för julius ochså, men det är absolut det bästa val jag någonsin gjort.
När jag bestämde mig för att flytta tänkte jag "Om jag tackar nej på grund av att jag lämnar Julius hemma så kommer jag skylla det på honom i resten av mitt liv", och det känns ändå väldigt rätt tänkt.
Nu ska jag avsluta min lilla novell. Mitt år har varit en bergochdalbana av glädje, utmattning och kärlek. Precis så jag vill att det ska vara.
