bara en massa trevligheter

Mitt i allt panik-stress-plugg som råder just nu (jobbar parallellt på fem olika uppsatser, varav tre har due date inom de kommande två veckorna), har jag väldiga svårigheter med att bli trött om kvällarna. Man har liksom kommit in i ett "vet inte längre om jag är maskin eller människa" stadie. Säger som min svenska klasskompis Mikael; man har lagt i nolife-växeln. Vaknar, går till skolan, sitter i biblioteket, går hem, äter, pluggar, sover.
Så har det i och för sig varit under de senaste månaderna, men nu reagerar jag inte ens när jag kommer in på min 11 timma i skolan. Ändå hinner man inte riktigt med allt som ska göras.

Känner att det ska bli riktigt skönt att åka hem, men det känns så väldigt långt bort. Under kvällar jag inte kan somna ligger jag och detaljplanerar mitt sverigegängs get-together som sker rum dagen efter jag kommer hem. Absolut inget speciellt, bara en extrem-myskväll med "Vi som aldrig gör något" (red. anm. Emelies vänner). Gud vad man lär sig uppskatta sina vänner när man flyttar.

 

Okej, idag den 14 november har jag officiellt ställt om till jul-mode. Är helt jul-mysig i hjärnan och längtar efter snö och lussebullar, glögg, grilla maschmallows i kakelugnen, pepparkakor, överdrivet chokladintag och glada barn.

 

Denna plötsliga längtan kan ha att göra med att jag var inne på Brown Thomas igår och hittade min julklapp-till-mig-själv. Om jag känner mig värdig denna dyrgrip innan jag återvänder till Sverige över jul ska den bli min!

 

Här kommer en rad oredigerade bilder från veckan som gått.

 

Helloj.

Livet går lite för fort för att hinna med att skriva ner sina tankar på en blogg då och då. Glömmer allt för lätt bort att skriva, men nu såg jag att jag faktiskt har haft hela NIO (?) besökare. Hur gick det till? De enda som vet om att denna blogg ens existerar är Julius och Linnea.

 

Under tiden som bloggen har vilat har jag varit ute och rest runt på den Irlänska landsbygden, dansat mig svettig till spicegirls och klätt ut mig till mrs. köttansikte. Och varit i skolan så klart!

 

Jag har förresten börjat lära mig en ny sak! Något som jag varit jättebra på i helahelahela mitt liv är att döma människor. Jag gör det jämt och jag gör det stenhårt. Jag har insett att det inte fungerar så bra här, så jag jobbar på att vara mer öppen mot människor! Vissa kategoriserar jag fortfarande vid första ögonkastet, hehe, men de känner jag direkt inte är värt att spendera någon tid med.

 

Jag är jätteduktig på att undvika alla dublinsvenskar. De håller sig för sig själva och är inte ens särskilt roliga. Mitt favoritfolkslag här är utan tvekan tyskar. De är roliga, ärliga och unika. Det gillar jag.